I fredags (27/3) köpte jag spelet Crysis Warhead av Crytek. Crysis Warhead är den helt fristående uppföljaren till Crysis. Crysis Warhead utspelar sig på Jorden om 10 år (2019). En grupp amerikansk soldater befinner sig på ön Crysis för att bekämpa de nordkoreanska styrkorna. Till sin hjälp har de en ”ultra-high-tech” nanodräkt som är ett av den amerikanska militärens hemliga vapen. Huvudpersonen i dramat är gruppens brittiska medlem Psycho som ursprung kommer från {sv:Special Air Service|SAS}.
När det gäller grafiken kan man säga att den är snygg. Så länge man springer runt är grafiken bra men om man börjar granska detaljerna ser man att både grafik- och fysikmotor har potential att utvecklas ännu mer. Jag kan tillägga att jag jämför spelet med verkligheten och inte med andra spel. Jämfört med andra PC-spel lär Crysis vara ett av de absolut främsta och det håller jag med om.
Historien i spelet är omväxlande. Man börjar med att skjuta ner koreanska soldater i ett tropiska söderhavsmiljöer men helt plötsligt kommer du på dig själv med att bestrida utomjordiska aliens i ett arktiskt klimat. Övergången tropikerna-arktis och tillbaka igen sker på grund av att utomjordingarna börjar försöka ta över ön.
Själva spelet är rätt enkelt att förstå sig på. Jag har aldrig spelat något Crysis-spel förut och det var några år sedan jag senast spelade ett actionspel. Trots det tog det bara någon timme att komma in i spelet och hade jag läst manualen först hade det gått ännu snabbare, tid för manualläsandet inräknat. Med andra ord kan man säga att spelet är enkelt, på gott och ont. Det är lätt att förstå menysystemet eftersom det inte finns överdrivet många funktioner. Spara, ladda, inställningar är ungefär det som finns. Under själva spelandet finns det två intiutiva mätarområden som i stora drag säger du är har och ska dit, du har så här mycket energi och du har så här mycket ammunition.
Enkelheten är tyvärr även en brist. För mig tog det ungefär 12 speltimmar att bli klar med hela spelet på enkel nivå. Senare när jag blivit varm i kläderna har jag lyckats varva spelet ganska snabbt även på svåraste nivån. Spelet känns helt enkelt för kort och några fler banor hade inte skadat. Alternativt hade utvecklarna kunnat lägga till en funktion för att skapa egna banor och på så vis ökat speltiden väsentligt. Likaså hade ökad svårighet varit positiv. Senaste spelomgången kändes den svåraste nivån som medellätt.
En annan sak som sänker spelupplevelsen är en del småmissar. Vid ett tillfälle säger en av karaktärerna ”Over and out!” när han avslutar en radiokommunikation. Utan att gå in på hur radiokommunikation fungerar kan ”Over and out!” översättas med ”Klart slut! Kom!” eller ”Nu avslutar vi det här samtalet, hejdå! Hej, vad ska du säga?”. Med tanke på att karaktären representerar ett amerikanskt elitförband borde han känna till hur radiokommunikation egentligen fungerar. Antagligen är det dialogförfattaren som gjort en miss.
Likaså är det lite märkligt att man lyckats skapa en dräkt som kan bli osynlig samt tillföra bäraren extra styrka och skydd men inte lyckats skapa en kraftkälla med kapacitet för mer än någon halvminut. Det blir en aning inkonsekvent att ha en del av framtidens fördelar men inte alla. Läser man mellan raderna är antagligen dräkten och tidpunkten för historien tillrättalagda för att ursäkta spelarens övertag mot fienden.
Sammanfattningsvis är Crysis Warhead ett trevligt spel om än lite kort. Gillar du att springa runt på uppdrag och skjuta ner fiender samtidigt som du har extra fördelar kan Crysis Warhead säkert vara något. Vill du däremot ha en mer realism bör du satsa på något av Red Storm’s spel som Rainbow Six istället.
